Egentligen kunde det i rubriken frågas om jag lever för pengar eller för att göra mitt bästa oberoende av eventuell belöning. Ett annat sätt att beskriva saken är att fråga om jag vill tjäna andra eller om jag önskar förtjäna rikedom och makt t.o.m. på andras bekostnad. För i dagens värld verkar det som om det inte skulle finnas någon annan morot som duger än pengar, mycket pengar.
Det här blir naturligtvis verkligt tydligt särskilt just på områden där det finns mycket pengar att ta från. Alla här i tiden prövas ju inte på den punkten, vi får kanske aldrig den chansen. Kanske bäst så.
För några dagar sedan såg jag en fantastisk fotbollsmatch. Mot varandra stod storfavoriten,
Londonlaget Chelsea, som leder engelska Premier League och Paris stolthet PSG, tvåa i Franska ligan. Båda lagen har under några års tid – Chelsea under litet längre tid – byggts upp ytterligare med enorma mängder pengar. Chelsea har en stormrik rysk ägare och PSG:s pengar kommer från
muslimvärlden. Båda lagens spelare har enorma veckolöner. Pengar strömmar dessutom in i överflöd från TV-intäkter, överfyllda läktarskaror, reklamkontrakt, generösa banklån etc. Detta medan de ursprungliga fotbollsfantasterna inte längre så ofta har råd att gå på matcherna sedan biljettpriserna blivit så mycket dyrare jämfört med för bara 20-30 år sedan.
I nämnda match som spelades i London inträffade vad som nog närmast kan betraktas som ett
mirakel. PSG drabbades av en något tvivelaktigt dömd utvisning på en av sina stora stjärnor, Ibra
(Zlatan Ibrahimovic,) efter bara en halvtimme och spelade med en man mindre i en hel timme av
ordinarie tid, samt dessutom matchens 30 minuter långa förlängning. Ändå lyckades PSG på borta
plan nå jämnt resultat (2-2) vilket i detta fall ledde till att PSG trots allt går vidare i den prestigefyllda och penningstinna turneringen Champions League som matchen var en del av!
Men nu frågar jag mig vad som förorsakade miraklet. Inför matchen - fick jag senare höra - hade varje spelare i PSG blivit utlovad 1 miljon euro om de vinner turneringen och en kvarts miljon redan om de går vidare till kvartsfinal! Vad betydde det? Hur kan spelare som ändå har enorma inkomster behöva ytterligare en morot för att göra sitt bästa? Är det faktiskt känslan av att ha chansen att PÅ EN GÅNG få en miljon som behövs för att nå toppresultat? Typ: ”DET har jag aldrig upplevt förut”! Begåvningen öppnar upp för girighet. Man frågar sig. Men matchen var fantastisk!
I finansvärlden rör sig också hisnande summor. Avgångsvederlag eller s.k. fallskärmar skulle hålla
toppdirektörer för stora multinationella firmor flytande bara knappt något år, men är mer än de
flesta förtjänar under ett helt liv. Under sina verksamma år har de lyft redan gigantiska löner och
optioner som kantänka hjälpt dem att göra intelligenta beslut som gagnat tusentals ja
hundratusentals andra mänskor? Är det verkligen så det går till? Kunde businessen bli mer välsignad
med lägre löner och större medmänsklighet?
Då är detta ju ändå långt ifrån den rent kriminella världens verklighet, som vi kan se att också gäller
för toppledare i världens olika ickedemokratiska länder. För att sköta sitt ”slitsamma och
otacksamma jobb”, där de arrangerar hemlig polis i deras smutsiga arbete, måste de tröstas med
flera nya lyxbilar årligen och klockor och lyxvaror i en strid ström... Dagens terroristorganisationer
leds också de av folk som lever i lyx och överflöd medan de skapar misärer för folk som de lurar att
stöda dem som kanonmat.
Tillbaka till samhällslivet. Pengarna styr? För att få dugliga ledare måste lönerna vara på en tillräckligt hög (läs högre) nivå. Så har det uttryckts. Ett annat argument är följande: För att hindra att mänskor på höga poster i samhället köps av kriminella element eller på olika sätt söker illegala ersättningar måste lönerna vara ”konkurrenskraftiga”. Har ni hört den förr? Betala mig rundligt eller så går jag till maffian, de betalar nog bättre... ?
När Jesus frestade i öknen sa djävulen till honom: Tillbe mig så ska jag ge till dig alla riken i världen
(det var en stor pott det)! Vår frälsare stod emot detta ”topperbjudande” och myntade senare
följande bevingade ord: ”Vad hjälper det en mänska om hon vinner hela världen, men förlorar sin
själ?”
Det sägs att den berömda bluesartisten Robert Johnson i sitt stycke Crossroads beskriver inspiration
han fått från djävulen. Han skulle ha stått vid ett vägskäl (symboliskt så det förslår) och djävulen
uppenbarade sig och erbjöd honom förmågan att bli en skicklig gitarrist mot att han betalade med sin
själ. Johnson dog vid 27 års ålder (en av flera prominenta och skandalomsusade musiker som dött
just exakt i den åldern - bland dem Jimi Hendrix, Jim Morrison och Janis Joplin). Om Robert Johnson
verkligen sålde sin själ åt djävulen för att bli berömd så lyckades han. Men ville han bli rik, svek
djävulen på den punkten, för han dog utfattig såsom så många svarta musiker på den tiden (Johnson
dog 1938).
Nej det lönar sig nog inte att leva för pengar eller att söka kraft av djävulen för sitt liv. Den
sistnämnde är nämligen livet fiende, medan Jesus sa ” Jag har kommit för att ge er liv och övernog av
liv. Det livet smakar kanske ofta rågbröd och salt, men vad är bättre än det? Det är verkligt Liv. Och
kan inte köpas för pengar (DET uttrycket är också välbekant!) Men det livet har nog sin guldkant
också. Och jag menar inte gator av guld i himlen. Utan vissheten om att vara älskad under alla
förhållanden oberoende om man är berömd eller fantastiskt skicklig på någon punkt. Det räcker med
att vara människa, skapad av Gud, högt älskad och försonad i Kristus. Läs gärna vidare i
Johannesevangeliet kapitel 3 och 2 Korinthierbrevet kapitel 5
Det här blir naturligtvis verkligt tydligt särskilt just på områden där det finns mycket pengar att ta från. Alla här i tiden prövas ju inte på den punkten, vi får kanske aldrig den chansen. Kanske bäst så.
För några dagar sedan såg jag en fantastisk fotbollsmatch. Mot varandra stod storfavoriten,
Londonlaget Chelsea, som leder engelska Premier League och Paris stolthet PSG, tvåa i Franska ligan. Båda lagen har under några års tid – Chelsea under litet längre tid – byggts upp ytterligare med enorma mängder pengar. Chelsea har en stormrik rysk ägare och PSG:s pengar kommer från
muslimvärlden. Båda lagens spelare har enorma veckolöner. Pengar strömmar dessutom in i överflöd från TV-intäkter, överfyllda läktarskaror, reklamkontrakt, generösa banklån etc. Detta medan de ursprungliga fotbollsfantasterna inte längre så ofta har råd att gå på matcherna sedan biljettpriserna blivit så mycket dyrare jämfört med för bara 20-30 år sedan.
I nämnda match som spelades i London inträffade vad som nog närmast kan betraktas som ett
mirakel. PSG drabbades av en något tvivelaktigt dömd utvisning på en av sina stora stjärnor, Ibra
(Zlatan Ibrahimovic,) efter bara en halvtimme och spelade med en man mindre i en hel timme av
ordinarie tid, samt dessutom matchens 30 minuter långa förlängning. Ändå lyckades PSG på borta
plan nå jämnt resultat (2-2) vilket i detta fall ledde till att PSG trots allt går vidare i den prestigefyllda och penningstinna turneringen Champions League som matchen var en del av!
Men nu frågar jag mig vad som förorsakade miraklet. Inför matchen - fick jag senare höra - hade varje spelare i PSG blivit utlovad 1 miljon euro om de vinner turneringen och en kvarts miljon redan om de går vidare till kvartsfinal! Vad betydde det? Hur kan spelare som ändå har enorma inkomster behöva ytterligare en morot för att göra sitt bästa? Är det faktiskt känslan av att ha chansen att PÅ EN GÅNG få en miljon som behövs för att nå toppresultat? Typ: ”DET har jag aldrig upplevt förut”! Begåvningen öppnar upp för girighet. Man frågar sig. Men matchen var fantastisk!
I finansvärlden rör sig också hisnande summor. Avgångsvederlag eller s.k. fallskärmar skulle hålla
toppdirektörer för stora multinationella firmor flytande bara knappt något år, men är mer än de
flesta förtjänar under ett helt liv. Under sina verksamma år har de lyft redan gigantiska löner och
optioner som kantänka hjälpt dem att göra intelligenta beslut som gagnat tusentals ja
hundratusentals andra mänskor? Är det verkligen så det går till? Kunde businessen bli mer välsignad
med lägre löner och större medmänsklighet?
Då är detta ju ändå långt ifrån den rent kriminella världens verklighet, som vi kan se att också gäller
för toppledare i världens olika ickedemokratiska länder. För att sköta sitt ”slitsamma och
otacksamma jobb”, där de arrangerar hemlig polis i deras smutsiga arbete, måste de tröstas med
flera nya lyxbilar årligen och klockor och lyxvaror i en strid ström... Dagens terroristorganisationer
leds också de av folk som lever i lyx och överflöd medan de skapar misärer för folk som de lurar att
stöda dem som kanonmat.
Tillbaka till samhällslivet. Pengarna styr? För att få dugliga ledare måste lönerna vara på en tillräckligt hög (läs högre) nivå. Så har det uttryckts. Ett annat argument är följande: För att hindra att mänskor på höga poster i samhället köps av kriminella element eller på olika sätt söker illegala ersättningar måste lönerna vara ”konkurrenskraftiga”. Har ni hört den förr? Betala mig rundligt eller så går jag till maffian, de betalar nog bättre... ?
När Jesus frestade i öknen sa djävulen till honom: Tillbe mig så ska jag ge till dig alla riken i världen
(det var en stor pott det)! Vår frälsare stod emot detta ”topperbjudande” och myntade senare
följande bevingade ord: ”Vad hjälper det en mänska om hon vinner hela världen, men förlorar sin
själ?”
Det sägs att den berömda bluesartisten Robert Johnson i sitt stycke Crossroads beskriver inspiration
han fått från djävulen. Han skulle ha stått vid ett vägskäl (symboliskt så det förslår) och djävulen
uppenbarade sig och erbjöd honom förmågan att bli en skicklig gitarrist mot att han betalade med sin
själ. Johnson dog vid 27 års ålder (en av flera prominenta och skandalomsusade musiker som dött
just exakt i den åldern - bland dem Jimi Hendrix, Jim Morrison och Janis Joplin). Om Robert Johnson
verkligen sålde sin själ åt djävulen för att bli berömd så lyckades han. Men ville han bli rik, svek
djävulen på den punkten, för han dog utfattig såsom så många svarta musiker på den tiden (Johnson
dog 1938).
Nej det lönar sig nog inte att leva för pengar eller att söka kraft av djävulen för sitt liv. Den
sistnämnde är nämligen livet fiende, medan Jesus sa ” Jag har kommit för att ge er liv och övernog av
liv. Det livet smakar kanske ofta rågbröd och salt, men vad är bättre än det? Det är verkligt Liv. Och
kan inte köpas för pengar (DET uttrycket är också välbekant!) Men det livet har nog sin guldkant
också. Och jag menar inte gator av guld i himlen. Utan vissheten om att vara älskad under alla
förhållanden oberoende om man är berömd eller fantastiskt skicklig på någon punkt. Det räcker med
att vara människa, skapad av Gud, högt älskad och försonad i Kristus. Läs gärna vidare i
Johannesevangeliet kapitel 3 och 2 Korinthierbrevet kapitel 5